Tove Oskarsson Henckel om det svåra arbetet i kvaljuryn till Årets Kock.
Att plocka ut 24 recept av 54 var enkelt. Att ranka de 16 ”bästa” rätterna av 24, efter provsmakning, var desto svårare. En liten korrigering: Egentligen var det bara 23, då en tävlande lämnat WO. Hur som helst, jury- arbetet i Årets Kock visade sig vara en prövning – och strax ska jag berätta varför. Jag vill också ge lite tips till de kockar som vill tävla i Årets Kock i framtiden.
Diskussioner och åsikter kring tävlingen Årets Kock har de senaste åren eskalerat. Det har främst handlat om hur man ska få fler tjejer att tävla, men även om att tävlingen bör moderniseras. Viktiga frågor, som varje år ligger som en skugga över den prestige- fyllda tävlingen. Detta är förstås arrangörerna medvetna om. I år är kval-juryn till nästan 50 procent kvinnor. När jag blev tillfrågad om att sitta i juryn till första kvaltävlingen tackade jag ja, av flera anledningar. Jag var smickrad, nyfiken och såg en unik möjlighet att få uppleva tävlingen inifrån. Första uppdraget var att plocka ut 24 av 54 bidrag, med hjälp av ett recept och en bild. Jag hade i förväg bestämt mig för att hållbarhet var en viktig faktor, och väl där kändes det befriande med de bidrag som valt en lite ovanlig huvudråvara. Finns det några inofficiella regler för hur ett bidrag till Årets Kock ska utformas? Efter första kvalomgången är det lätt att tro det. Jag har nog aldrig sett så många recept med torsk och blåmussla i kombination. Dessutom upplagda på tallrik som ett tävlingsbidrag i Bocuse d ́Or. Jag säger inte att detta är fel, bara ett konstaterande. Personligen är jag överraskad över hur enkelt jag lyckades plocka ut dessa 24. Här trodde jag att min juryresa i Årets Kock skulle vara över. Jag blev därför mycket positivt överraskad när jag fick frågan om att sitta i juryn i andra kvaltävlingen, där de 24 kockar som gått vidare skulle laga upp sina rätter. Ett drömuppdrag, men svårare än jag kunnat ana! Nu var det dags att ranka bidragen från 1 till 16, vilka sedan skulle gå vidare till dag två. ”Det finns inget rätt eller fel”, sade juryordföranden Tommy Myllymäki innan vi satte igång. Tack, Tommy, det känns verkligen befriande idag, för så här i efterhand kan jag se att flera av mina röster inte överensstämmer med övrigas. Ja, vissa är så långt ifrån att jag börjar ifrågasätta mig själv.
Detta var min första erfarenhet av juryarbete i Årets Kock, och jag har lärt mig oerhört mycket – om Årets Kock, tävlingsrätter, om mig själv, hur jag äter en maträtt och hur jag rankar maträtter. Svaret på det sistnämnda är: Första hälften av mina röster var hyfsat självklara, sedan prioriterade jag potentialen i rätten, vilka jag tyckte skulle få möjlighet att få en chans till dag 2. Juryn provar förstås rätterna helt anonymt, och enligt min ranking hade samt- liga kvinnor gått vidare till kvaldag två, och två av finalisterna hade åkt ut redan här. Min sammanfattning av juryarbetet är: Superkul, spännande, supersvårt och lärorikt. Jag känner en beundran över den kunskap som alla kring Årets Kock besitter och deras hårda arbete.
Men visst finns det plats för förbättring och förändring. Kanske behöver konceptet Årets Kock omdefinieras? Och här finns redan ett nytänk. Tommy och de jurymedlemmar jag pratade med efteråt visade en glädje över de bidrag som stod ut i mängden; de som var
»visst finns det plats för förbättring och förändring.«
kreativt och smakmässigt annorlunda men ändå med perfektion. Denna krönika har inga pekpinnar till Årets Kock. Jag vill istället komma med en uppmaning till dig som vill söka: Våga stå ut i mängden! Visa din kunskap och kreativitet på ett nytt sätt. Då har du stor chans att gå vidare och samtidigt vara med och skapa en förändring!
Tove Oskarsson Henckel