Andra veckan i mars. Året är 2020. Om två dagar kommer president Emmanuel Macron att gå ut i ett tv-sänt tal och kommendera nedstängning och utegångsförbud i hela Frankrike efter klockan sju på kvällarna. Och fransmännen svarar snabbt med att festa som om det gäller livet en allra sista natten med gänget.
Vi bor på ett nyöppnat hotell i nytrendiga 10:e arrondis- sement, inte långt från kajerna vid Canal Saint-Martin där unga parisare fortfarande ska flockas under ytterligare några tidiga bråda vårdagar. Hotellet har bara haft öppet i tre månader efter en fyra år lång renovering – och hotellchefen ser fram emot en första spirande säsong, där båda lokala franska förmågor och nyfikna japaner ska mötas på den mysiga innergården under en makalös April in Paris.
På kvällen trängs vi med kvarterens barnfamiljer, bistrobohemer och någon sällsynt turist på en av alla dessa små hål i väggen-krogar som fortfarande präglar det allt mer gentrifierade området öster om Boulevard de Magenta. Ägaren Gaston (ja, vad skulle han heta annars) och hans två döttrar bakom bardisken bjuder på absint och talar varmt om hur mycket de älskar den magiska mixen av människor som söker sig hit. Det är ingen myt att den lokala lilla familjebistron är en helt självklar ingrediens i den franska folksjälen. En anrik motsvarighet som man kanske bara hittar på de engelska landsbygdspubarna.
13 månader senare och med ännu en utebliven April in Paris i bagaget är det med en klump i magen man frågar sig om vår franska krögarfamilj har klarat både sig själva och krogen, efter att enbart ha fått agera hämtmatsmakare un- der dagtid. För även om vi i Sverige måste tömmar krogarna klockan halvnio på kvällen och därmed förlorar lika mycket inkomster som matmagi, har faktiskt världens främsta gastronation tvingats till helt andra umbäranden.
Nyligen brast det. Ett franskt tv-team hade bokstavligen lyckats leta sig bakom kulisserna och avslöjade nu inför världspressen att mängder med lyxrestauranger i den franska huvudstaden drivit hemliga lönnkrogar som lockat både kändisar och franska ministrar. I tv-reportaget kunde vi se hur man bröt mot flera coronaregler; bland annat bar varken personal eller besökare munskydd, något som ger böter på cirka 1 400 kronor. Menyerna har inte heller varit något för de vanliga franska bistrobesökarna, utan gick loss på upp till 15 000 kronor per kuvert. Nu riskerar krögarna fängelse i ett år och böter på cirka 150 000 kronor.
Det här vårnumret av Gourmet är en hyllning till denna matälskande nation, men eftersom vi just nu håller oss på hemmaplan viker vi det till ett Frankrike i förskingringen, antingen det ligger i en av de före detta kolonierna runt världen eller i stadsdelen Triangeln i Malmö.
Följ med Jens Linder och fotograf Stefan Wettainen på en kulinarisk världsomsegling med fransk flagg. Duon kastar ankar ända borta i Västindien och Vietnam.
Hos krögaren och köksmästaren Dennis Gustafsson på Bouchon i Malmö spelas på helt andra tangenter. Läs Sara Bergs berättelse om en före detta konsertpianist som nu- mera kastar lystna blickar till den klassiska matmetropolen Lyon.
I Stockholm har samtidigt Frantzén Group gått all in för att skapa en lika fransk som internationell brasseriekänsla. Och 14 år efter att den forna premiärbiografen Astoria tvingades bomma igen, blommar byggnaden och hela Nybrogatan åter upp – kanske som en frankofil fågel Fenix.
Lagom läskande till sofflektyren har vår vinredaktör Anders Melldén korkat upp de mest vårrusiga roséerna på jakt efter de 30 just nu godaste vinerna. Att många av dem är från Frankrike är ingen vild gissning. Trevlig läsning!
UR GOURMET 2-21
AV LARS COLLIN