Underbara ungar

KRÖNIKA AV DANIELLA ILLERBRAND

Barn på krogen – en lärorik upplevelse för de yngre eller bara ett störande moment för de andra betalande gästerna?

För ett tag sedan läste jag på sociala medier ett inlägg där en matprofil hade tagit med sig sitt barn på krogen.  Vilket är fint, tycker jag.

Jag har alltid varit en förespråkare för barn på restaurang och tog med min systerson till Matbaren första gången när han var rätt så ung, inte spädbarn men fortfarande liten. Och vi hade då en ganska lång konversation om hur man beter sig på krogen, hur man beställer och hur viktigt det är att man är trevlig mot personalen. Det gick över förväntan.

Jag har även jobbat på ställen som erbjuder barn en normal meny för halva priset för att främja att barn ska komma ut med sina föräldrar.
Men, och det är ett stort men, när jag läste detta inlägg – där de beskrev hur deras barn skrikit och hur servicen kommit fram och sagt till om att flera av borden klagat och kan de kanske försöka lugna barnet, och hur arg han var över att någon vågade säga till dem – kände jag en sorts hopplöshet och enorm medkänsla med personalen, som inte bara hade det tröstlösa uppdraget att hands-kas med irriterade gäster och en skrikande bebis utan dessutom blev uthängda på sociala medier. Och jag kan även förstå frustrationen med att ha ett barn som skriker och man inget kan göra. Men varför blir det så här?

Varför har vi inte mer medkänsla med alla runt omkring oss? Självklart skriker barn ibland, men jag har sett hur föräldrar handskas med det på många olika sätt. Och nej, jag har inga egna barn, så kanske är det så att jag inte vet allt om hur man hanterar skrikande barn, men jag vet detta: När man går på krogen är det säkert ett stort antal människor där som har barn, som kanske lämnats hemma med barnvakt. En del kanske har med sig sina barn och gör då allt för att de dels inte ska störa andra gäster, dels få en fin upplevelse. Och nej, jag uppskattar inte att äta middag med ett barn bredvid mig som skriker hela tiden. Dock skulle jag aldrig få någon att skämmas för det. Jag skulle heller aldrig säga till gästen ifråga utan låta personalen sköta det – om de är bra på sitt jobb klarar de av att lösa det på bästa sätt. Och jag tycker inte att det är något som man bör lägga ut på sociala medier, för där handskas man troligen inte riktigt på samma sätt med en konflikt som man kanske hade gjort om det tagits på tu man hand. Eller är det så vi ska göra nu? Ta alla beefs på sociala medier?

Nu kommer vi till det faktum att det i vår bransch finns en acceptans över att gästen får bete sig hur som helst och att vi inte får säga ifrån. Men sorry, det får man. Samma rättigheter gäller i serviceyrken som för vilken annan människa som helst. Anser man att någon inte beter sig korrekt kan man faktiskt säga till. Vi som jobbar på restaurang är inte livegna slavar.
Så till föräldrar: Ta gärna med er alla era underbara barn. Och till alla barn: Sluta skrika, snälla. Det är väl rimligt?

”Jag skulle heller aldrig säga till gästen ifråga utan låta personalen sköta det – om de är bra på sitt jobb klarar de av att lösa det på bästa sätt.”

publicerad i Gourmet nr 2/2017